En kväll som denna.

Sitter här och knappar. Det är helt tyst i huset. Barnen sover och J är iväg hos sin pappa en sväng. Eller helt tyst är det inte förresten, torktumlaren brummar på lite svagt i bakgrunden. Jag har tänt ett ljus och dricker kaffe. Det är vid dessa tillfällen när man hinner hämta andan som man inser hur bra man har det.

Jag har en man som jag älskar innerligt. Han är omtänksam, generös med både kärlek och tid, han älskar sina barn oerhört och busar mycket med dem. Även fast livet ibland inte känns så lätt, så finner jag lugn i vetskapen att detta är mannen som jag kommer att bli gammal med.

Jag har en son som är så mysig. Han har samma humor som jag, skojar gärna. Gillar att kramas och pussas och ta hand om sin lillasyster. Han är generös och visar mycket kärlek och empati. Han gillar även att busa och testa sig fram till vad som är ok och inte. Han är en härlig liten pojke.

Jag har en dotter som börjar visa mer och mer av sin egna lilla personlighet. Hon gillar närhet och att busa tillbaka när storebror är i farten. Hon har en stark vilja och en ljuvlig bebisdoft.

Jag har en Mamma som går över berg och genom dal för att vi ska ha det bra. Hon är omtänksam, tuff och kärleksfull.

Jag har två systrar som är mina bästa vänner. Trots att vi bor många många mil ifrån varandra så känns dem så nära både i hjärtat och i tanken. Vi har delat mycket skratt, bråk och gråt. Finns inga andra syskon jag skulle vilja ha.

Jag har en släkt och nära vänner som består av härliga och kärleksfulla och omtänksamma människor.

Jag är så tacksam för allt detta.

Happy Thanksgivning.