Härligt med ny vecka. Mindre kul med huvudvärken som vägrar släppa. Började i förrigår natt och den fortsätter än.
Vi var på middag hos mormor T igår. Det var riktigt mysigt och gott, som vanligt när mamma är i farten. Stackarn fick nog inte sätta sig ner en stund innan alla gästerna åkt. Det var 5 små busungar som "livade" upp stämningen ganska mycket.
Johan är hemma idag för att ta hand om våra energiska barn. Jag har provat alvedon, kaffe, vatten, varmt bad, massage och mycket annat. Men det släpper inte! Hoppas att det hinner försvinna innan det är dags att jobba natt.

Nu kallar soffan på att jag ska ligga i den igen.

Hemma från jobbet nu.

Jag fick cykla till busshållplatsen för att hinna iväg. Vet ni hur ont man kan få i arslet av en sadel? Jo, jag ska berätta för er att det kan göra väldigt ont. Parkerade cykeln i en snödriva då cykelställen fanns precis därunder, kändes bra. Sen såg jag bussen komma och jag tänkte vara artig och ta av mig hörlurarna när jag skulle prata med chaffören (inte snick snacka fram till min hållplats utan bara säga vart jag skulle och sen gå och sätta mig), men då trasslade jag in allt i håret. Jag stod och slet och försökte lirka för att få loss och jag lyckades precis till det att bussen stannade framför mig. Smått tovig i håret, men vad gjorde det.
Vet inte varför, men det kändes som att alla kollade konstigt på mig. Kände mig så naken när jag åkte någonstans utan ett eller två barn i släptåg. Så jag tog fram en godispåse som jag hade förberett för denna färd. Och ungefär nu så var jag framme. Resan tog 12 minuter.
Jag stiger av bussen och känner mig lite stolt över att ha klarat av att ta mig till jobbet "som jag gjorde förr". Känner till och med ett litet leende sprida sig på mina läppar!

Så kommer det till hemfärden. Helgkvällar så är busstrafiken i Täbys bostadsområden inte den bästa. Bussen som tar mig från jobbet åker en gång i timman från stationen efter "min station", en rask promenad på kanske 10 minuter. Så gör jag mig i ordning för att gå och ställer en sista fråga till kollegan som kommer med ett längre svar än jag kunnat vänta mig. Ser att klockan tickar och den kvart jag hade hoppats på att få lunka dit i lugn och ro försvinner. När det är 10 minuter kvar så säger jag adjö och springer. Det gör jag hela vägen fram till den sista uppförsbacken. Jag känner hur jag börjar få svårt att andas, knäna viker sig, det smakar blod i munnen. Kanske inte behöver nämna det att träningstillfällena den "senaste tiden" varit knappa... När jag ser att bussen står kvar vid station får jag motivationen att råkuta allt jag kan för att hinna (att vänta en timma på nästa buss i kylan var inte ett alternativ). Så kommer jag fram och chaffören släpper in mig. Det jag får fram är tunga andningar och vaaa-(tugnt andetag)-llen(hostar och andas)-tuna.
Jag är ensam på bussen och sätter mig ner. Hinner få tillbaka andan och väntar på att bussen ska åka. Kollar på klockan och inser att det har tagit mig 5 minuter att ta mig från jobbet till bussen! Lite imponerad blev jag allt, men inser sen att jag kanske inte behövde "använda all årets motion i ett pass".
När bussen kommer in i Vallentuna känner jag mig sådär stolt igen! Tjohoo, har tagit mig både fram och tillbaka till jobbet kommunalt! Plingar när jag ser hållplatsen. Stiger av och inser att det inte var min hållplats. Traskar mot snödrivan där jag har parkerat cykeln. När jag börjar närma mig så ser jag den inte. Muttrar något om "dagens ungdomar och deras hyss", sen ser jag att drivan jag parkerat på ligger bakom drivan jag muttrat med. Cykeln står kvar!
Försöker vaddera sadeln med min mössa men det gick inte så bra. Så jag sitter som en ostbåge för att undvika den värsta smärtan mellan benen... Sen är jag hemma!

En resa som tar mig 7 minuter med bilen tog drygt en timma och en kvart kommunalt.
Gissa vad jag väljer nästa gång?

Noel och Johan brukar åka och bada kanske två gånger i månaden. Idag är den dagen kommen igen. Noel älskar denna egentid med Johan och pratar med det största leendet om hur han ska plaska på pappa.

Idalie och jag ska mysa hemma. Jag ska också ladda för ett pass på jobbet. Håller på att kolla hur jag skulle kunna ta mig dit kommunalt. Det är hemskt hur lat man blir med bil, känns som världens projekt att åka buss trots att jag gjorde det i många års tid.

Nu ska jag ta och hjälpa grabbarna att komma iväg!

Ska precis sätta mig i soffan bredvid Noel och titta på Dumbo.

Ikväll ska vi försöka oss på tvättberget som snart har tagit över hemmet. Imorgon blir det jobb och på söndag blir det middag i stan hos mormor T. Full rulle med andra ord!

Näe, nu vill jag gosa med gosingen i soffan!

Johan kom och hämtade Noel för att åka en sväng till Lindholmen. De skulle hämta en låda som står hos en gammal granne som inte fick plats när alla prylar skulle forslas hit.

Idalie och jag sitter och väntar. Eller Idis jagar Silas och jag väntar på att grabbarna ska komma hem. Med piiiiiiizza!

Kanske ska försöka få tvätten att gå framåt. Har sen igår tvättat 4-5 tvättar och har fler på gång. Så trist att allt ska sorteras in sen... Men skönt när man har något rent att ta på sig!

Noel är kul han. Efter våra promenader ute så har han lärt sig något nytt denna vinter, bajskorv. Det ligger hundars korvar överallt. Skitäckligt! Men fascinerande enligt Noel. Själva ordet verkar vara skoj i sig. När gossen skulle äta kiwi häromdagen så sa han bajskorv för varje skiva.

Och favoritdelen i favoritfilmen (för tillfället Niko) är när renarna rapar. Han härmar det i tid och otid. Haha...

Vi var på Idalies 10 månaderskoll igår. Allting såg bra ut och hon kunde det hon "skulle" och mer därtill. Dock har tösen stannat av lite i vikt, men det kan bero på att hon varit sjuk av och till i flera veckors tid. Hon är 74 cm lång och vägde 9,345g. Noel var vid samma ålder 79,5 cm och vägde 12,110 kg!

Vi tog en sväng ut i förmiddags, men rackarns så det är kallt. Vi vände in ganska snabbt.

Snart är det dags för vilan. Känner på mig att Idalie inte kommer att vara så sugen på att sussa då hon tog en tupplur för en liten stund sen. Men med tanke på att jag ändå sov 10 timmar (plus minus den tid jag låg vaken och vände) så borde jag nog klara mig utan att vila.

Noel och Idalie på kompisgungan.

Gosingar!

Min vackra tös!

Idalie har sovit som en kratta en längre tid, vaknat ibland så mycket som en gång i timmen till varannan, var tredje. Häromnatten fick jag en "snille blixt", eftersom hon ammar som aldrig förr nattetid, så kanske hon äter för lite om dagarna och är hungrig på natten. Vi tänkte då testa med att ge henne mer mat än hon "visar" intresse för på dagen för att se om det gav effekt på natten. Första sov damen utan att vakna från 24- 07!
Igår var vi i Täby C och hemfärden blev lite väl sen för läggtiden, så Idalie somnade i bilen kl 19. Hemma så bytte vi på henne och gav en flaska, så hon somnade om på nolltid. Hon vaknade kl 4! Sen somnade hon om och sover än!!! Klockan är nu 7! Om inte vi skulle ha ett andningslarm i hennes säng så skulle jag varit inne ganska många gånger nu för att kolla att allt är ok!
Jag säger inte att det har vänt, men jag är så tacksam för att det gått bättre dessa nätter!

Sen att jag har sovit dåligt och drömt hemska drömmar o inte kunnat somna om dessa nätter är en helt annan sak... haha

I morse tidigt åkte Johan iväg till Barnens Hus i Barkaby som skulle ha premiärpriser på många varor. Det är ju dags för nästa bilstol för Idalie snart och priserna på dessa ligger på härliga 2500 kr och uppåt. Men nu fanns det en för 1300 kr! Så ja, han köade utanför med flera hundra andra i - 20 grader innan kl 7 på morgonen... Underbar man jag har som fixar för familjen!

Nu ska jag börja fundera på vad vi ska hitta på för något idag. Det är ju så kallt så det är inte riktigt som att man vill ut och härja...

Idag är Noels sista dag på dagis. Idalie och jag ska snart dit för att vara med på mellis. Kameran ska med så vi får lite bilder. :)

Dille på detta!
Jacky Mjölkkola pudding

Helgen är snart över och jag är så nöjd med den!

Igår lördag så bestämde vi oss för att åka till Gävle! Det är en stad som jag inte hade ett hum om, alltid bara åkt förbi. Så nu tog vi en liten sightseeing där. Det var mysigt men kallt. Men å andra sidan så är det kallt överallt just nu.
På väg hem stannade vi hos svärfar i Uppsala. Blev kaffe och fika och Noel blev matad med godis i mängder. Stackarn hade ont i magen när vi kom hem.

Idag började jag dagen med en brunch på Såstaholms världshus med Sofie. Det var underbart gott och sällskapet lika angenämt som alltid!
Sen kom jag hem till min busfamilj med ny energi, lite illamående efter den stora frukosten... Vi lekte och sen så var det dags för min favoritdel, vilan! Sov i säkert över en timma. Skönt!

Johan fick besök av sin brorsa på eftermiddagen. De försökte röja upp lite av dem grejer som lassades hit då deras barndomshem såldes. Gick väl sisådär med tanke på att det nu står kartonger inne i hallen som tidigare stod i förrådet... Men J ska fixa, så då gör han ju det.

I morgon bär det av till Öppna Förskolan på förmiddagen och på tisdag ska Noel ha avslutning på dagis. Det har ju skjutits fram i två veckors tid pga olika sjukdomar.

Nu är det snart dags för Solsidan.

Så god frukost!

Mina fina i Gävle.

Min fining på fika.

Noel sitter och väntar på att pappa ska komma med fikat.

Busungen!

Vaknade nyss från eftermiddagsvilan. Noel sover fortfarande, men Idalie sitter och leker med små dinosaurer. Ack, så skönt det var att vila! Jag jobbade jouren i natt och vaknade flera gånger av att jag var rädd för att försova mig.

Igår tog Idalie sina första steg! Först gick hon ett steg för att komma till min famn, så vi lekte den leken en stund. Hon gillade det att hon fick komma till min famn så tillslut så föll hon rakt framåt för att hon visste att jag skulle fånga. :) Lite senare lekte vi i hallen och då traskar hon iväg flera steg! Pluttisen känns så stor! Kul att både Noel och Idalie började stapla fram samtidigt i ålder, för N var också 10 månader!

Vi var ute en sväng i förmiddags. Noel ledde oss på promenad till ängen. Tjena så kallt det var! Temperaturen ligger på ca - 5, men med den snåla blåsten blev det betydligt kyligare.

Nu ska jag nog väcka sömntutan!

Tjing!

Sofias Änglar

Jag sitter och tittar på programmet Sofias Änglar. Det är ett byggprogram som hjälper folk som gått genom något jobbigt. I detta avsnitt så är det en familj där pappan dog i leukemi för drygt ett år sen. Pappan var bror till Johans kompis.

Jag kan inte sluta gråta.


Tankarna far tillbaka till sommaren 2008. Jag var gravid med Noel. Johan fick plötsligt väldigt ont i huvudet. Jag sa till Johan som aldrig är sjuk att det är så det känns när man har migrän, välkommen till klubben typ. När det inte hade gått över på några dagar så han gick till husläkaren, som direkt remitterade honom till akuten på Danderyds sjukhus.

Väl där började en resa som vi inte hade väntat oss. Läkarna tog prover och bilder. Informationen vi fick var allt från att det kunde vara en liten hjärnblödning till mycket annat. Efter mycket fram och tillbaka kom det som kändes som dödsdomen, det var en tumör.

Johan var på Danderyd i ytterligare någon dag. Sista dagen där var även dagen som vi hade ett 3-D ultraljud inbokat. Jag åkte med mamma, Johan var kvar på DS. Det var hemskt och tomt att han inte var med. Kändes så tungt att berätta för mannen som gjorde ultraljudet att pappan ligger på sjukhus med en nyupptäckt tumör.

Johan blev förflyttad till Neurokirurgen på Karolinska där han skulle opereras. Han låg på samma avdelning som min älskade pappa hade varit på några år innan. Då min pappa dog av sin hjärntumör, var erfarenheterna inte så ljusa.

Operationsdagen var en tuff dag. Mamma var hemma hos oss och vi fixade och donade för att få timmarna att gå. Vi hade fått information att Johan skulle vara inne på avdelningen igen runt 13 tiden. Så då började jag ringa. Det dröjde fram till 17 innan jag fick ta på någon som visste något! Och då åkte vi in direkt. Kommer ihåg den långa korridoren in på Johans rum. Jag var livrädd för vad jag skulle se liggandes i sängen! Det jag såg var inte det jag förväntade mig, för där satt min älskade och tittade på "Hem till gården" med proppar i näsan (de opererade genom näsan!).

Sen flöt allting på och Johan återhämtade sig snabbt. Nu går han på koller regelbundet och äter några mediciner. Och han lever ett helt normalt liv!

Om man får en tumör i hjärnan så är tydligen den sorten som Johan fick, den man vill ha- hypofystumör. Hypofysen är som en egen liten del i huvudet, inte en del av själva hjärnan. Prognoserna för denna slags tumör är väldigt goda, då de oftast är godartade. Tydligen så lever en liten del av Sveriges befolkning med detta utan några som helst besvär. I Johans fall så var det en liten blödning som gjorde att trycket blev för stort, varav huvudvärken.

Jag är så tacksam för varje stund jag får tillsammans med min man, min familj och de människor jag älskar. För jag vet att livet kan ta vägar som vi inte väntat oss.

Det kommer som en stor våg, sköljer ner allt i sin väg.
Alla små saker som jag grubblar på försvinner, småtjafs finns inte.
Jag blir så fylld av ödmjukhet och lycka.

Kärlek är helt underbart.

När gänget är sjuk finns det inte mycket tid till att göra annat. Barnen har båda varit rejält krassliga. För Noels del är det över men Idalie går genom det värsta just nu.

Hur balanserar man att den aktive får stimulans och den sjuke får vila? Gah, ingen aning. Men när Idis har vaknat tänkte jag våga mig ut i den kalla vädret (-20 grader!) för att låta Noel leka lite. I ska vara nerbäddad i den varma vagnen. Så får vi försöka en liten stund i alla fall.

Ikväll blir det jobb igen. Så vi passade på att uppmärksamma Alla Hjärtans Dag igår! Det blev våfflor med mormor och S på eftermiddagen, sen åt vi smörgåstårta till middag! Det var smarrigt kan man ju lugnt säga! Vi firade i matens tecken... haha

Denna vecka ska vi försöka få till en avslutning på dagis. N kommer att få gå tis-tor sen på tor blir det avslutningsmellis. Då tänkte jag vara där med en kamera och knäppa lite kort. Blir nog toppen att Noel får lite bilder som han kan titta på.

Nu är resan bokad! I vår bär det av till underbara Franska Rivieran! Jag längtar så mycket!

Nu ska jag kramas med stortrollis som sitter och äter äpple och tittar på barnprogram.

Ta hand om er!

Det blev så att jag jobbat natt i natt, då folk är sjuka.

Johan fick ensam ta hand om superkrassliga Noel. Han hade över 40 graders feber igår. I morse när jag kom hem var han lite piggare, men fortfarande sjuk. Vi har tittat på mååånga filmer och tagit det lugnt i soffan. Tog även en kort promenad ute för att få lite frisk luft.
När det var dags för middagsluren så ligger N och hostar och hostar så mycket att han till slut spyr. :( Men det verkade lätta lite då för sen somnade han som en stock.

Idalie har lite feber, men är inte alls lika medtagen som Noel har varit. Förhoppningsvis så blir hon inte lika sjuk.

Så mycket spännande händer här hemma hos oss.

Jag hoppas verkligen att alla är friska till helgen, då vi ska på dop på söndag!

Jag förstår allvarligt inte hur det går till när jag jobbar sent på kvällen, för jag somnar inte ståendes då. Men här hemma är det sällan jag inte ligger och snarkar som en stock innan kl nio. Kanske så att dagarna med aktiva barn tar mer på krafterna än jag tror!

Denna kväll hann vi skypa en stund med syster yster och hennes Goa barn i USA, sen kraschade tröttsjuka Noel helt. Nu ligger han och sover sen en timma tillbaka. Hostar inte lika mycket som när han precis hade lagt sig, hoppas det håller sig så i natt.

Näe, nu ska jag logga ut från min smarta telefon och sova! I morgon väntar en ny dag med lugnt bus då Nonis får vara hemma. Jag ska även hoppa in och jobba på kvällen.

Natti!

Vilken natt!

Noel har vaknat och hostat hemskt, säkert en gång i timmen. Sen har han blivit så rädd att han har börjat gråta, så vi har haft ett sjukt troll i vår säng i natt. Idag får han vara hemma, även om energin verkar finnas där. Men jag vill inte chansa om det är smittsamt eller om han kraschar om någon timme. Hoppas att han snabbt blir kry då detta skulle bli en avslutningsvecka på dagis.

Nu ska jag kramas med sjuklingen då den andra av barnen ligger och sover förmiddag.

Helgen gick ganska snabbt. Det var ett hektiskt jourpass på jobbet, särskilt då personal var sjuka och jag jobbade ensam. Men det gick och nu är det slut. :)

Idag var vi till Öppna Förskolan på förmiddagen. Toppen att det finns ett ställe för barnen att få leka av sig på! Noel älskar alla leksaker som finns där, särskilt djuren och alla bilarna. Men det är ju inte oväntat. Idalie lekte också för fulla muggar. Så när vi åkte hem efter någon timme var det två trötta barn (och deras mamma) som somnade direkt!

På eftermiddagen packade vi oss i bilen och hämtade Johan från jobbet. Vi åkte till kyrkogården och tände ljus på min väns mammas grav (gjorde även det på pappas och farmor och farfars gravar). Det var idag ett år sen hon gick bort. :( Usch, jag kommer ihåg hur jobbiga alla "första" gångerna utan pappa var. Det värsta är ju att man inte kan hjälpa någon att må bättre, för att saknaden efter människan som har gått bort finns ju där hur man än tröstar.

Kramar till min fina vän S idag.

Efter besöket på kyrkogården så köpte vi pizza och åkte hem. Barnen verkade ganska trötta på kvällen, så vid 19 började vi kvällsrutinerna. Idalie sover nu, men Noel låg och snurrade i över en timma och är nu med oss här nere. Förstår inte vad som hände!?

Nu ska jag försöka trötta ut min piggelin till son.

Snart dags att väcka trollen som sover middag.

Men passar på att kolla runt lite på nätet först. Har varit på jakt efter en kökssoffa ett bra tag nu, men tycks inte hitta någon som jag vill ha. Den ska inte vara för "stylad", inte för ful och kosta lagom. Hittade en för någon månad sen, som hade varit ute på blocket i mindre än en halvtimme, men den var redan såld!! Helt sjukt!
Sen sneglar jag också på en ståbräda till våran singelvagn. Det är så smidigt med enkelvagnen då Noel oftast vill gå själv, men så blir han ju trött ibland och då är det tungt att bära... Vi har ju en underbar syskonvagn också, men känns onödigt med den när han inte vill åka.

I helgen ska jag jobba jourpass. Dvs, jag kommer att få sova en hel natt utan barn som väcker mig. Tjohoo! Sen kommer jag tjäna pengar också. Det är ju alltid skoj...

Det känns så lyxigt nu på morgonen, Johan tog bilen till jobbet och kommer att komma hit och hämta Noel för att lämna på dagis. Annars är det så mycket jobb med att göra i ordning oss alla för att komma iväg i tid. Nu kan vi lunka runt i pyjamas bara Noel blir påklädd!

Igår var en eftermiddag i sömnens tecken. Både J och jag var så hemskt trötta efter många intensiva dagar med allt som skulle fixas införs svärfars flytt. Det är över nu! Papperna påskrivna och nycklarna överlämnade.

Idis fick igår ett "lekande" finger (storebrors) i ögat. Hela kvällen hade hon det jobbigt med ljusskygghet och rinnande, svullet öga. Som tur är det mycket bättre idag, annars hade jag nog faktiskt åkt in och kollat det.

Tänker försöka vila så mycket jag kan idag, ska jobba ikväll.

Tjingeling!

Solen skiner ute. Jag känner mig så lycklig!

Nu har vi bestämt att N ska få gå nästa vecka ut på dagis för att få ett schysst avslut, sen är det hemmabus som gäller! Eller inte bara hemma, vi kommer nog att göra ganska många utflykter. Snacka om mysigt det kommer bli, särskilt nu på våren när man kan vara ute mer och mer utan att frysa rumpan av sig.

Vi håller på att kolla på resa till Franska Rivieran i vår. Egentligen skulle det burit av lite längre bort i höst, men det kan av några olika skäl inte bli av. Fast det är helt ok det med! :) Så nu ser jag fram emot en "tidig" 30-årsresa till mitt älskade Frankrike! Har inte varit där på så många år nu! Ska bli så skoj att visa Johan och barnen mitt gamla hem och skolan som jag har gått på mm. Åh, längtar!

Nu ska jag gosa med min ljuvliga dotter!

Nu har jag äntligen haft det där samtalet som jag har skjutit på sen början på januari! Jag har pratat med N´s förskola och sagt att han kommer att få vara hemma istället!!
Fröken som jag pratade med verkade förstå fullt ut, hon berättade till och med att hon själv var dagmamma när hennes barn var små för att få vara hemma med dem så länge som möjligt!

Ska bli underbart (och tidvis mycket att göra) men ack så mysigt att få vara mamma till båda mina barn på heltid!!

Mycket mys, skoj och massor av bus att komma!

Noel är precis lämnad till förskolan.
Idalie sover i vagnen.
Jag hällde snabbt som attan färg i håret för att få bort lite av den hemska utväxt jag har.
Nu är det lite som ett lotteri. Hinner jag skölja ut allt innan Idis vaknar?