Sofias Änglar

Jag sitter och tittar på programmet Sofias Änglar. Det är ett byggprogram som hjälper folk som gått genom något jobbigt. I detta avsnitt så är det en familj där pappan dog i leukemi för drygt ett år sen. Pappan var bror till Johans kompis.

Jag kan inte sluta gråta.


Tankarna far tillbaka till sommaren 2008. Jag var gravid med Noel. Johan fick plötsligt väldigt ont i huvudet. Jag sa till Johan som aldrig är sjuk att det är så det känns när man har migrän, välkommen till klubben typ. När det inte hade gått över på några dagar så han gick till husläkaren, som direkt remitterade honom till akuten på Danderyds sjukhus.

Väl där började en resa som vi inte hade väntat oss. Läkarna tog prover och bilder. Informationen vi fick var allt från att det kunde vara en liten hjärnblödning till mycket annat. Efter mycket fram och tillbaka kom det som kändes som dödsdomen, det var en tumör.

Johan var på Danderyd i ytterligare någon dag. Sista dagen där var även dagen som vi hade ett 3-D ultraljud inbokat. Jag åkte med mamma, Johan var kvar på DS. Det var hemskt och tomt att han inte var med. Kändes så tungt att berätta för mannen som gjorde ultraljudet att pappan ligger på sjukhus med en nyupptäckt tumör.

Johan blev förflyttad till Neurokirurgen på Karolinska där han skulle opereras. Han låg på samma avdelning som min älskade pappa hade varit på några år innan. Då min pappa dog av sin hjärntumör, var erfarenheterna inte så ljusa.

Operationsdagen var en tuff dag. Mamma var hemma hos oss och vi fixade och donade för att få timmarna att gå. Vi hade fått information att Johan skulle vara inne på avdelningen igen runt 13 tiden. Så då började jag ringa. Det dröjde fram till 17 innan jag fick ta på någon som visste något! Och då åkte vi in direkt. Kommer ihåg den långa korridoren in på Johans rum. Jag var livrädd för vad jag skulle se liggandes i sängen! Det jag såg var inte det jag förväntade mig, för där satt min älskade och tittade på "Hem till gården" med proppar i näsan (de opererade genom näsan!).

Sen flöt allting på och Johan återhämtade sig snabbt. Nu går han på koller regelbundet och äter några mediciner. Och han lever ett helt normalt liv!

Om man får en tumör i hjärnan så är tydligen den sorten som Johan fick, den man vill ha- hypofystumör. Hypofysen är som en egen liten del i huvudet, inte en del av själva hjärnan. Prognoserna för denna slags tumör är väldigt goda, då de oftast är godartade. Tydligen så lever en liten del av Sveriges befolkning med detta utan några som helst besvär. I Johans fall så var det en liten blödning som gjorde att trycket blev för stort, varav huvudvärken.

Jag är så tacksam för varje stund jag får tillsammans med min man, min familj och de människor jag älskar. För jag vet att livet kan ta vägar som vi inte väntat oss.