Usch, jag gillar inte när det är som det är nu. Jag är trött, har ingen energi och min stubin är kort kort. Tror att det tar mer på krafterna att rusa till ett halvt kaotiskt jobb flera kvällar i veckan än jag tänker mig. Här om dagen röt jag åt Noel alldeles för snabbt när han busade, så jag sa "Förlåt, mamma är så trött" och då kommer han fram och ger mig en stor kram och puss. Stackars mina goa barn.
Nu har jag ett jobbmaraton framför mig, har nog redan berättat om det. Vet att dagarna kommer att gå men är lite rädd för hur jag kommer vara när det är över.
Nu ska jag ta mig samman och njuta av mina underbara barn. Det ger mig i alla fall kraft inombords trots min trötta kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar